11 november / I en annan dimension 


Fredag, du kära fredag den 11 november. Idag är en sådär dag när jag spelar Winnerbäck gång på gång, finns ingenting annat som betyder för stunden. Känslor och tankar blir till verklighet vilket får en att känna efter, att känna efter är behövligt. Att kunna ta på det som ligger i vårt undermedvetna, ja, det är fint att veta vem man är. 

3 november / Som jag vore gjord av glas.

Återblick
24 augusti, 2013 @ 05:48


 

Den där känslan som jag kände på Arlanda borde ha fått mig att inse redan då att jag aldrig skulle satt mig på ett flygplan till marmaris, Turkiet med tre tjejer som jag kände mig osäker tillsammans med. Dock så är jag alltid väldigt blåögd och tror på det bästa, men det slutade i ett rent helvete. Fem dagar blev det istället för fjorton, men jag känner mig stark som klarade två nätter själv på ett hotellrum där ytterdörren inte gick att låsa och turkar som visade i mitt öra att de ville få mig till sängs. Nu sitter jag gråtfärdig med ett leende på läpparna, om sex timmar landar jag i Luleå och om tio timmar får jag hoppa upp i en fantastisk killes famn på Arlanda vilket inte kan bli bättre. Det är en helt galen resa om jag klarar alla dessa timmar.

Från start till slut – landade tidigt på söndag förmiddag i bodrum, tog transfer till marmaris där var vårat hotell club ceylan, hotell rummet 305 som vi blev tilldelade var ren katastrof, inte ens duschen fungerade..efter mycket om och men vi bokade hamam som betyder att man tar bort döda hud porer

– än så länge är allt jätte bra förutom några spydiga kommentar från Johanna.. söndag natten var lätt sagt galen, vi partade loss riktigt ordentligt på strand promenaden nedanfför hotellet, träffade fyra svenska killar och tänkte köra en helnatt på någons hotellrum vilket inte gick eftersom hotellen inte släpper in några andra förutom hotell gäster.. full och glad la jag och Emma oss i sängen för att sova i det vidriga hotellrummet. Måndagen spenderades ensam tillsammans med Emma, vi bytte rum, var på stranden, köpte bad madrasser och drack goda drinkar, kvällen blev lugn på hotellet efter en god turkisk middag på headstreet. Här börjar alla konflikter! Jag mådde inte alls bra, började känna mig obekväm tillsammans med Johanna och var väldigt trött – därav fick jag namnet bitterfittan istället för dramaqueen, ja jag vet. De gav mig riktigt kärleksfulla namn, och bara jag som hade dessa smeknamn…. tisdag, boat trip!! Det kan som sagt inte bli bättre tycker man, big no no. Här börjar allt. Dessa tjejer kan absolut inte kontrollera alkohol och dricker alltid för mycket, jo vad händer!? Med all inklusive så dracks det en del på denna båtfärd och i detta är jag väl inte oskyldig men jag var aldrig full vill jag påstå. Vi kommer tillbaka till hotellet vid sex tiden, käkar middag tillsammans och jag bestämmer mig för att stanna på hotellet denna kväll efter en väldigt lång dag med mycket badning, sol och alkohol – hyfsat realistiskt enligt min mening. Dock vill de till bar street som låg en bra bit bort.. sitter hela kvällen i baren vid poolen, pratar med några holländska killar samt dricker några drinkar, när tjejerna fixat sig så kommer de ner en efter en, först Emma, sen Jasmin och tillsist Johanna. När Johanna kommer ner så får jag den ena efter den andra spydiga kommentar och tillslut så reser hon sig och går, självklart följer de andra tjejerna med samt säger inte äns hejdå innan de går. Jag hittar lite senare på kvällen tre turkiska tjejer som jobbade där och tiden sprang iväg, jag kan inte minnas vad klockan är just nu men  Johanna och Emma kommer tillbaka till hotellet riktigt ruskigt as fulla, Johanna är på rummet och spyr. Jag tyckte vid denna stund att de vore bra att gå till våra hotell rum och sova eftersom de inte hade kontroll på sig själva. Det är nu allting händer!

De går in på ett hotellrum som absolut inte är vilket som helst – killarna som de är med var cheferna för detta hotell och allt de ville med dessa tre stackars tjejer var att knulla skiten ur de…. detta var de turkiska tjejerna som sa att jag skulle varna att inte vara på de rummet, inte följa med de. Jasmin och Emma går iväg med fyra killar, Johanna sägs vara instängd i källaren tillsammans med en annan kille – smart! Efter ett långt tag så kommer de tillbaka genomblöta och de gick absolut inte till stranden för att de var helt fel håll.. Emma står med en klänning där man ser allt på hennes kropp och börjar skrika om att få nyckeln till vårt rum, jag vägrar eftersom att jag då var medveten om att ifall jag gav henne nyckeln så hade jag ingen stans att ta vägen. Tillslut så står både hon och  Jasmin tillsammans mot mig och bara skriker samtidigt som de säger riktigt elaka saker, Emma går vara närmare och närmare tillslut så puttar jag bort henne i all frustration. På något vis så kom de in i rummet och när jaf ska gå och lägga mig har Emma flyttat ut. Jag visste inte då vad jag skulle göra, säga eller reagera. Det tar mig ett tag att komma till insikt med att jag måste ringa mamma, detta har gått över styr. Tårarna slutar inte att spruta, trodde ett tag att jag skulle dö av smärta. Dagen efter kommer vår reseledare johanna, jag var förstörd, hela kroppen gjorde så ont. Jag satt tillsammans med johanna i receptionen för att berätta allt som hänt och att jag var illa tvungen att åka hem, självklart kommer alla dessa tre tjejer…..
”Varför gråter du för? Känner du dig ensam, du vill ju vara själv! Ska vi tycka synd om dig? Vi är sårade för att du inte vill vara med oss. Det är du som förstört denna resa för oss alla din fitta. Ect ect ect”

Johanna hjälpte iaf mig tillslut tillsammans med min mamma och Stefan att boka en flygbiljett hem – 2500kr fattigare men värt varenda krona. Jag och Johanna bestämde att jag skulle följa med på en bårresa på torsdag och att vi skulle äta middag tillsammans på kvällen. Sant som de var sagt – vilken räddning! Väl när jag kom tillbaka till hotellet så kom dessa tre tjejer till mig när jag satt vid poolen och började åter igen tjafsa om att de ville ha nyckeln för att hämta fler av Emmas saker dock var jag medveten om att hom inte hade ngt kvar hos mig eftersom jag redan packat, never att hon skulle få gå in dit och förstöra mer..! De fick aldrig nyckeln av mig och därför började alla dessa ord hoppa ur deras munnar igen, till och med hot kom från  Johannas mun ”jag är så förbannad din fitta att jag sa ingenting utan the bitches  Jasmin och  Johanna pratade för henne, ingen kunde någonsin gå själv och prata med mig. Jag gick sedan på min middag tillsammans med Johanna som är en fantastisk person och hjölpt mig överleva dessa dagar. Denna dag såg jag inte någon av dessa tjejer mer.
Torsdag morgon, missade transfern till icmeler där bussen skulle gå så fick bli en taxi. Väl framme så ser jag att de fyra svenska killarna som jag träffade första kvällen var med på båten, så blev en riktigt heldag med skratt och härligheter. Väl hemma på hotellet igen var det bara att packa det sista för att sedan ha min sista middag med Johanna, tatuera mig, köpa presenter och dricka min sista drink.

Resan hem gick bra, all flöt på förutom när de inte hittade mitt namn när jag skulle checka in på badrums flygplats. Nu har jag varit hemma i ett dygn. pratar knappt med människor i min omgivning för vet inte vad jag ska säga. Kom hem till en fantastisk familj och kille men allting känns ändå så fel. Jag vet inte vad jag ska göra, vart jag ska ta vägen men någonstans så har jag tappat bort mig själv, jag är rädd för att inte hitta mig själv igen. Den ända känslan som jag känner är tomhet.

Detta fick mig att vakna ur en bubbla jag levt i för länge.


Emma, Jasmine och Johanna är inte de riktiga namnen i denna historia då jag valt att respektera dessa tjejer och ej hänga ut de. Men tyvärr en sann historia mellan några f.d bästa vänner.Denna text skrevs när jag satt på buss transfern till bodrum med musik i lurarna x antal timmar, känslosamma stunder – därför lägger jag även in denna text för att påminna mig och alla er andra, ta vara på era riktiga vänner. Va inte naiva, blåögda och våga följa din egna väg!

15 oktober / en tankestund av kärleken

Idag slog det mig.
Det var endast femton månader sedan vi började dejta, efter fyra månader åkte vi till andra sidan jordklotet och firade nyår, bara du och jag. Du fyllde 26år och vi for iväg till Cypern för en mini semester vecka. Örebro, Uppsala, Trosa på weekends, så kort tid men ändå hinna göra så mycket tillsammans. Jag tror att din trygghet och min sprallighet är en perfekt kombination av ett förhållande, vi ligger och latar oss i soffan samtidigt som nästa projekt är i rullning.

Alla de där dagarna som vi satt uppe var och varannan natt ute på trappen hos mig och drack vin i mängder, när du alltid sa att vi var tvungna att sova för att du skulle jobba dagen efter men jag fyllde alltid på ditt vin glas igen. Stunderna vi satt och skrattade åt ingenting för att vi föll in i varandras famn allt mer för varje sekund. Eller när du sa ”embla, jag vill inte kasta mig in i en relation som inte leder någonstans igen, jag vill bygga en framtid” och jag backade undan, åkte med tjejerna till Turkiet som slutade i tragedi och du hjälpte mamma att hitta en resa hem och när jag landade på Arlanda pirrade det i hela kroppen. Där stod du med en bukett rosa rosor. Sedan den dagen tog vi varandras händer och sa att det nu var vi. Kan fortfarande minnas rädslan men ändå vilken lycka som gömde sig där under.

Nu står vi här, om två månader flyttar vi ihop, blir sambos i den dyraste lägenheten på gatan. Hur fasen är detta möjligt?

Så mycket motgång det va en tid tills att stå där vi står idag! Kommer aldrig få nog av dig Stefan, mitt hjärta utav guld. Att få chansen att leva med en person som dig händer antagligen bara en gång i livet och denna chans är jag överlycklig att ha fått. Det är som att leva på rosa moln tillsammans med dig.

Jag hoppas ett för alltid existerar

IMG_3122-2.JPG

1 2 3 7