Ibland så kan jag sitta och bara tänka , nästan önska att jag vore någon annan. En helt annan person, annourlunda utseende, beteende och personlighet . Jag kan drömma mig bort i timmar, om det är något ointressant på tv, i skolan eller när jag sitter och pluggar, när som helst kommer tanken – tänk om jag vorre den där kvinnan där borta som klipper häcken, tänk om jag var över 60 istället för 13 ynka år, tänk om jag var mode bloggerska . Jag drömmer mig bort i fantasin, och kollar om jag skulle kunna vara den kvinnan där borta som klipper häcken .
Oftast går det inte . Jag vill ofta nu vara någon annan, jag klarar inte alltid av att vara den där Embla längre . Hon som var största bitchen i 7an , det var länge sedan nu …
Jag vill kunna flyga, se hur världen vore utan mig . Skulle den förändras, skulle jag vara saknad ? ibalnd känns det inte om någon skulle sakna om jag inte var här . Jag vet inte riktigt . Känslan av att bara sitta på en stubbe och ruttna bort . Man vill bara bort bort bort !! Självmord finns absolut inte i mina tankar . Visst att jag ville bort och slippa alla beskymmer men aldrig att jag skulle gå bort helt och hållet . Så många gånger jag vart med om personer som gått bort genom det , personer i min närhet , personer jag själv stoppat . Det tar på kraffterna tllslut, visst gör det .
Jag förstår inte varför heller . Skuldkänslor, inre oro och så vidare kan man säkert göra något åt, varesig igenom att gå till en psykiatriker eller klara av det själv, men saknaden, sorgen, den kan ingen göra något åt. Ingen. Att jag inte hann säga att jag älskade min morbror är grymt . Det finns saknad än idag efter dig . För ett halvårsedan var jag med om saken igen, men den personen blev stoppad och då fanns bara smärta kvar . För det var jag som skulle finans där för ”den” och jag som skulle visa mig stark, det var därför det tog slut . Jag klarade inte trycket, att jämt finnas där .. Igår när ”den” bara slänger på luren och säger – hoppas vi hörs någon gång . Sekunderna efter blev det helt tyst och luren var av . Vad ska man ta sig till ? Det är då man önskar – ta mig här ifrån , bara just nu . Förfillfället . Jag vet inte om ni vart med om så brutala saker, men det har hänt mig och säkert många av er andra . Ta vara på er och acceptera era vänners val, vi alla förändras . Kämpa för vännskap så inget av detta häner ..
Alla tar klivet och förändras om det blir en, två, tre, fyra, gånger under ett år är olika .
Själv förändrades jag kanske två gånger, det gick mycket upp och ner . Men jag tog den smällen , för innerst inne var jag den där blyga, omtänksamma men ändå envisa Embla . Jag ville bara väl, men helt plötsligt blev det nya vänner, ny klass, ny skola och många andra kom in i bilden och jag ville bara vissa här är jag, embla ! . Jag försökte vara någon jag egentligen inte var, men jag har gått vidare därifrån nu och insett mina fel . Bett om ursäkt och försöker vara den Embla som jag egentligen är .
Jag kan tacka mina två vänner, som stog där . Kämpade som mest för att visa , det där är inte du Embla . Men jag vägrade som sgat innse, tog en kille före allt och alla . Alla gör misstag och under sjuan gjorde jag så otorligt många saker som jag nu ser är så fel . Jag ahr bett om ursäkt och alla är världa att ha en andra chans . Så jag gör nu allt för att ta vara på den .
Så det jag menar är , ta vara på vännerna du har . Ta vara på dig själv och försök inse vad du ger dig in på . Allt är inte alltid så lätt, men har jag klarat mig igenom det så gör ni det också . Den ända som kan ändra på dig är du själv !